Vår undersökning visar: Rasistiska föreställningar påverkar utsattheten för sexuellt våld
Under november och december 2024 genomförde Föreningen Tillsammans en enkätundersökning om rasism, rasifiering och utsatthet för sexuellt våld. Enkäten riktade sig till personer som har utländsk bakgrund och/eller rasifieras som icke-vita, och som utsatts för sexuellt våld. I enkäten fick deltagarna besvara frågor om sina erfarenheter av rasism och rasifiering, samt erfarenheter av sexuell egenmakt och att utsättas för sexuellt våld. De fick också besvara frågor om erfarenheter av att söka stöd. Vi fick in totalt 41 svar på vår enkät, varav 1 svar exkluderades då deltagaren uppgav att hen inte hade utsatts för sexuellt våld.
Utsatthet för rasism får allvarliga konsekvenser för hälsan och livsutrymmet
47,5% av deltagarna uppgav att de utsätts för rasism ofta, och 30% uppgav att de utsätts för rasism ibland. Deltagarna beskrev allt ifrån explicita, grova rasistiska kränkningar och våld med rasistiska motiv, till subtil vardagsrasism och mikroaggressioner. De beskrev bland annat att de kallats N-ordet och andra rasistiska ord på arbetsplatsen, av polis i samband med polisanmälan av övergrepp, på krogen och av klasskamrater. De berättade också att deras hudfärg och hårtyp varit föremål för mobbning och rasistiska kommentarer, till exempel att hudfärgen blivit jämförd med avföring.
“Jag har bl.a. blivit misshandlad både psykiskt och fysiskt pga att jag är icke-svensk.”
Flera berättade att de återkommande blivit sedda enbart för sin etnicitet och sitt ursprung, och att människor dragit slutsatser om dem och deras liv baserat på rasistiska stereotyper. En person hade exempelvis blivit erbjuden svenskalektioner trots att hen adopterades till Sverige som liten, och en annan fick i samband med graviditet och förlossning höra från vårdpersonal att asiatiska kvinnor inte uppvisar lika mycket smärta och snabbare blir sexuellt aktiva efter förlossningen.
Deltagarna uppgav bland annat att de upplever psykisk ohälsa, ständig vaksamhet, rädsla att bilda familj, rädsla att söka vård, en känsla av att ständigt behöva prestera, social rädsla, misstänksamhet, rädsla att befinna sig i rum med bara vita, ptsd, samt sämre självförtroende och självkänsla som konsekvens av att utsättas för rasism.
“De påverkar en mentalt och på ett undermedvetet sätt som inte går att sätta i ord. De sitter i kroppen nästan som de sitter i blodet. Mest med microagressions som är vanligast nu förtiden.”
Exotifiering och objektifiering utifrån rasistiska stereotyper vanligt
75% av deltagarna hade upplevt exotifiering, 60% hade upplevt objektifiering, och 55% hade upplevt att de betraktas som mer sexuellt tillgängliga än andra. I fritextsvaren beskrev flera deltagare hur rasistiska föreställningar bidragit till att män sett dem och deras ursprung och utseende som en fetisch, som hypersexuella och mer sexuellt dominanta, som “exotiska”, och att de betraktat dem som annorlunda än vita kvinnor. Detta har i sin tur påverkat det sexuella våldet de utsatts för.
Upprepat sexuellt våld från flera förövare
90% av deltagarna hade utsatts för sexuella trakasserier, 65% hade utsatts för sexuellt övergrepp, 50% hade utsatts för våldtäkt, 32,5% hade utsatts för sexuell förnedring, och 30% hade utsatts för kränkande fotografering. 45% hade utsatts för någon form av digitalt sexuellt våld. Det var vanligast att ha blivit utsatt av en främling (55%), en romantisk eller sexuell partner (45%), eller en bekant (40%). Många hade också blivit utsatta av släktingar och familjemedlemmar, och klasskompisar eller kurskamrater.
En majoritet av deltagarna hade utsatts för upprepat sexuellt våld. 80% hade utsatts för 2 eller fler av de angivna formerna av sexuellt våld, 15% hade utsatts för en form av sexuellt våld, och 78% har utsatts av två eller fler personer.
“I gymnasiet höll killarna i klassen vadslagning om vem som kunde få mig i säng eftersom jag är muslim och var oskuld. Det var skämtsamt till en början. En av dom gick för långt och drog in mig i en toalett utan samtycke. Jag kom undan efter mycket motstånd och skrik, men blev väldigt skärrad.”
Deltagarnas berättelser rymmer många olika former av sexuellt våld, allt från sexuella trakasserier i offentliga rum till återkommande sexuellt våld i relationer, våldtäkter av bekanta, kompisar och äldre män i samband med fest och alkohol, utsatthet på HVB och SiS, utsatthet av klasskompisar, ofrivilliga dickpicks, till övergrepp från föräldrar och adoptivföräldrar som sträcker sig över många år.
“Eftersom alla sexuella övergrepp som hänt mig inträffat i min svenska adoptivfamilj, av min adoptivfamilj utförda av mina adoptivföräldrar, deras barn o släkt när jag var mellan 3 år till jag var ca 12 år anser jag att det var sexuellt våld. Jag var tränad att lyda o kunde inte fly o ingen lyssnade el brydde sig om mig, var det svårt att göra motstånd. Jag levde under slavliknande förhållanden därför anser jag att det rörde sig om våld o tvång, även om det aldrig blev regelrätta slagsmål. Jag fick bara lyda.”
Våldets konsekvenser
Deltagarna berättade bland annat att våldet orsakat psykisk ohälsa, depressioner, social fobi, PTSD och komplex PTSD, alkoholproblem, ätstörningar, suicidtankar och suicidförsök. För många har våldet också medfört konsekvenser för deras sexliv och sexualitet, bland annat i form av hypervaksamhet, misstänksamhet och spändhet i sexuella situationer, att ha sex med många partners, problem med sex i partnerrelationer, svårigheter att njuta av sex, svårigheter med gränssättning, och normalisering av att utsättas för sexuellt våld. Vissa beskrev också svårigheter att försörja sig och oavslutade studier, och en person berättar att den blivit utfryst av släkten. Flera berättar också att de fått problem att känna tillit, både till sig själv och andra.
Rasism och rasifiering påverkar våldet och stödet efteråt
Utifrån deltagarnas berättelser är det tydligt att utsatthet för rasism och utsatthet för sexuellt våld hänger ihop. Föreställningar om deltagarnas kroppar och sexualitet har stått i centrum för flera av de övergrepp som de berättade om, föreställningar som hänger ihop med rasistiska och koloniala stereotyper. Rasistiska stereotyper har också påverkat hur våldet förståtts av andra - flera beskriver att vårdgivare i Sverige sett våldet som naturligt och givet inom den utsattas och/eller förövarens kultur. Vissa deltagare uppgav att de blivit misstrodda och att våldet inte tagits på lika stort allvar på grund av deras ursprung och hur de rasifieras.
“När jag berättar känns det som jag behöver försvara min förövare när det blir frågor om hans ursprung som vi delar. Som att hans våld skedde pga att vi är muslimer, araber eller marockaner specifikt. Detta är givetvis inte sant men samtidigt som jag försöker dela med mig av våldsutsatthet blir jag nästan anklagad för mitt ursprung. Det är en olustig känsla. Jag vill aldrig försvara min förövare men eftersom vi delar etnicitet så känns det som jag iaf måste försvara mig själv. [..]”
Flera beskrev att de, på grund av att de exotifieras, objektifieras och ses som hypersexuella, setts som mer “okej” att utsätta. En deltagare berättade att hens förövare röstar på Sverigedemokraterna och är öppen med det. Deltagaren var säker på att han utförde våldtäkten för att han betraktade hen som mindre människa, och därmed lättare att utsätta. En annan deltagare, internationellt adopterad från ett afrikanskt land, berättade att hennes adoptivmamma såg henne som hypersexuell, och att övergreppen därmed sågs som någonting positivt för henne - trots att hon var ett barn.
För en deltagare var det snarare att hon sågs som mindre sexuellt tillgänglig som blev orsaken till att hennes klasskompisar utsatte henne;
“Jag utsattes för att jag är muslim, det var hela grejen med hur allt började, enda muslimska tjejen i klassen som var noga med att ta avstånd från dejting osv ville fokusera på mina studier. Killarna gillade inte att jag inte var tillgänglig, det störde dom. Efter händelsen skämtades det bort av killen. Han sa att han bara skojade och att allt var på skämt trots att han lämnat bitmärken på min hals och jag blödde från min läpp när jag kom ut och var helt panikslagen. Det har gått väldigt många år sedan min gymnasietid men jag tänker ofta på den här händelsen och hur förnedrande det var.”
Utsatthet för rasism påverkar tillgången till vård och stöd
30% av respondenterna uppgav att de, generellt och inte i relation till utsatthet för sexuellt våld, undvikit att söka stöd och vård p.g.a. tidigare erfarenheter av rasism. Ytterligare 22,5% uppgav att de av samma orsak undvek att söka stöd och vård ibland. Flera deltagare uppgav vidare att bemötandet de fått när de sökt stöd eller vård efter sexuellt våld påverkats av att de rasifieras som icke-vita eller tillhör en minoritet. T.ex. beskrivs misstro, att inte bli tagen på allvar, och bristande kunskap om minoritetsstress och den minoritet som personen tillhör. Flera beskrev också att rädslan för att utsättas för diskriminering gjort att de inte sökt stöd eller vård efter sexuellt våld. En person berättade att hon utsatts för allvarliga rasistiska och sexistiska verbala kränkningar av polisen i samband med att hon skulle anmäla övergrepp.
Vi måste synliggöra brottsoffer bortom vithetsnormen
Den här undersökningen synliggör hur personer som utsatts för sexuellt våld och som bryter mot vithetsnormen utsätts för övergrepp färgade av rasistiska föreställningar. Deltagarna har berättat hur de exotifierats, objektifierats och avhumaniserats, och att de setts som legitima att utsätta på grund av detta. Utsatthet för rasism påverkar också tillgången till stöd - vissa har blivit utsatta för rasism när de sökt stöd, andra har undvikit att söka stöd på grund av rädsla att utsättas för rasism. Det finns en genomgående känsla av att inte bli trodd eller tagen på allvar.
Det här måste förändras. Deltagarna i vår undersökning har beskrivit en verklighet där de utsätts för omfattande rasism och upprepat sexuellt våld. Det är tydligt att offentliga likväl som privata rum utgör en otrygg plats, i synnerhet för kvinnor som rasifieras som icke-vita - både sexuella trakasserier och okända förövare är vanligare bland undersökningens deltagare i jämförelse med resultat från andra undersökningar. Vi behöver lyfta frågor om rasism och sexuellt våld i relation till de utsatta, för att synliggöra och förebygga våldet. Vi måste också säkerställa att stödverksamheter, både inom ideell och offentlig sektor, är trygga och tillgängliga för utsatta som rasifieras som icke-vita. För detta krävs en kritisk och självreflexiv hållning - vad gör vi för att säkerställa att vår verksamhet inte reproducerar vithetsnormer och exkluderar icke-vita stödsökande?
Digital föreläsning
Här hittar du en digital föreläsning där undersökningens resultat presenteras!
Skrivet av: Amanda Birging, verksamhetsledare på Föreningen Tillsammans
Har du frågor om textens innehåll eller vill komma i kontakt med oss?
Skriv till: amanda.birging@foreningentillsammans.se